|
Jag vill börja med att tacka för stipendiet.
Jag är väldigt hedrad och rörd över att ha fått det.
Vi har haft många intressanta talare här i dag och jag har lärt mig mycket. Det har varit en lång process för mig och många andra journalister att lära oss mer om hedersrelaterat våld mot flickor och kvinnor som Fadime.
Till skillnad från många andra situationer så har det inte varit våra chefer eller medieföretagen som hindrat oss. Det har varit vi själva.
I dag tänker jag på Sara, som var femton år när hon mördades i Umeå av sin bror och sin kusin för snart åtta år sen. När jag skrev om det mordet visste jag ingenting om hur flickor som Sara har det.
Saras mamma Hanna försökte förklara för mig varför Sara blev mördad, vilka mekanismer som låg bakom. Men jag kunde inte lyssna. Jag trodde att jag visste bättre än hon hur verkligheten såg ut. Mina fördomar och min okunskap stängde mina öron.
Jag skäms för det i dag. Jag skäms också för att jag inte lyssnade när en lärare här i Stockholm ringde mig och berättade att en elev till henne hade blivit mördad i Irak.
Jag trodde henne inte. Jag tyckte att det var en riktigt rövarhistoria som inte kunde vara sann.
I dag tänker jag på Pela. När hennes farbröder greps för mordet var det ett smärtsamt uppvaknande för mig. Jag förstod att jag hade gjort det största misstag en journalist kan göra. Jag hade missat storyn.
Det fick mig att tänka om. Jag öppnade öronen och lyssnade äntligen på dem som visste mer än jag. En del av er finns här i dag. Ni har lärt mig mycket.
När jag skrev mina artiklar, och det var många, om mordet på Pela så trodde jag att de skulle förändra världen. Att allas ögon skulle öppnas och detta aldrig hända igen.
Så blev det inte, det vet alla vi som är här i dag.
Jag har tänkt mycket på Fadime de senaste dagarna. Hon var en mycket starkare opinionsbildare än någon journalist har kunnat vara. Med sitt liv, och sin död, har hon öppnat allas ögon. Hon fick betala ett fruktansvärt pris för att skingra vår okunskap.
Många har pratat och skrivit om vad mordet på Fadime handlar om. Ibland tycker jag att orden blir för många och resonemangen för krångliga.
Mordet på Fadime var ett politiskt mord. Hon mördades inte av privata skäl, utan för att hon hävdade en grundläggande mänsklig rättighet. Hon vill leva sitt eget liv.
Jag vill citera vad Mikael Damberg, som är ordförande i Fadimes Minnesfond, sa på minnestunden i Östersund för två år sen, bara några dagar efter mordet. Han sammanfattade det enkla och självklara i Fadimes budskap:
"Alla måste ha rätt att få älska vem man vill. Sverige ska vara ett land där kärleken tillåts vara gränslös".
Så enkelt, och så svårt är det.
Tack.
Britta Svensson |
Utskriftsversion »
