Mikael Dambergs höll ett tal vid seminariet i riksdagen 21 januari 2003. Här följer hela talet.
I egenskap av ordförande i stiftelsen Fadimes minnesfond vill jag hälsa er alla varmt välkomna till andrakammarsalen och dagens seminarium och stipendieutdelning.
Jag var enormt kluven och enormt förvirrad och jag var tvungen att leva ett dubbelliv - allt för att tillfredsställa båda kulturernas förväntningar på mig som ung kvinna.
Så sa Fadime Sahindal i ett tal som hon höll, just i den här salen i november 2001. Det var på seminariet "Integration på vems villkor?" som hon vädjade till samhället att ta sitt ansvar för att inte fler skulle behöva gå igenom det hon själv hade gjort. "Om alla drar sitt strå till stacken, behöver det här inte upprepas", sa hon.
Fadime var en stark tjej, som hade modet och den inre styrkan att hävda sina rättigheter - också gentemot sina allra närmaste. Hon hade bestämt sig för att forma sin egen framtid.
Fadime flyttade till Sverige som sjuåring. Ju äldre hon blev, desto mer upptäckte hon att hennes egen syn på vilket liv hon ville leva inte stämde överens med åsikterna som hennes föräldrar och släkt hade. Hon vägrade finna sig i att bli bortgift eller förtryckt, för hon hade egna drömmar, mål och visioner. Hon ville utbilda sig och stå på egna ben.
Fadime blev aldrig färdig med sin utbildning och fick inte heller förverkliga sina drömmar. Alldeles för tidigt förlorade vi henne. Fadime mördades av sin egen far för sin kärlek till pojkvännen Patrik.
Jag vill att vi inleder denna dag med att resa oss upp och hedra minnet av Fadime Sahindal med en tyst minut.
[TYST MINUT]
Vi har samlats för att hedra och minnas Fadime Sahindal. Men också för att visa vägen inför framtiden. Det är många tjejer i Sverige som fortfarande lever i samma situation som Fadime gjorde. Alla har vi ett ansvar för att utsatta tjejer i patriarkala miljöer ges det stöd och skydd de behöver, för att förändra sin egen livssituation.
Direkt efter Fadimes död beslöt vänner och kamrater sig för att hennes personliga och politiska kamp måste föras vidare. Fadimes minnesfond instiftades därför av Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund eftersom Fadime var aktiv medlem i Jämtlands SSU-distrikt. Minnesfonden ska hålla minnet av Fadime Sahindal levande och samtidigt stödja arbetet för tjejers rätt till ett tryggt liv. Fonden kommer årligen att dela ut ett stipendium till någon person eller organisation som arbetar i Fadimes anda.
Idag ska vi dela ut det första stipendiet ur fonden.
[MOTIVERING]
Vi ska nu tala om vad som har hänt under det senaste året - vad de ansvariga från samhällets sida har gjort eller inte gjort, för att utsatta tjejer ska känna sig säkra och för att en attitydförändring ska komma till stånd.
Vi har en spännande panel med gäster, som ska berätta om hur de, på sina respektive ansvarsområden, har jobbat med de här frågorna. Jag hoppas att seminariet kommer att handla om hur det svenska samhället kan underlätta för tjejer som känner sig kluvna, som är utsatta, att förena sina olika liv och kulturer. För det borde vara självklart att ingen ung tjej ska tvingas välja mellan sina olika lojaliteter - inte välja mellan att vara antingen kurd eller svensk - aldrig behöva välja mellan sin familj eller sina livsdrömmar.
Men så länge det finns unga tjejer som ställs inför dessa omöjliga val måste samhället och vi som privatpersoner alltid stå på Fadimes sida.
Med dessa ord vill jag lämna över ordet till seminariets moderator.
Mikael Damberg